Nya djärva mål

Nu bär det av igen, till Sicilien. Om ni vill följa med får ni gå in på ny länk
http://sussistoravarlden.blogspot.com/
Vi ses!

LAX

Blev det en sista kväll med bravur? Ja, det blev det!

Först, när vi skulle gå ner på vår restaurang och äta sista måltiden, hördes ett rytmiskt trummilummande. En musik- och danstrupp hade uppvisning för en båtlast amerikanska kryssningsgäster. Fotstampande och höftvickande polynesier.  Har man nånsin hört att en rumpa kan gå ur led? Otroligt sånt vibrato dom får upp på sina ändor! Dom bjöd upp personer ur publiken och en del gjorde ganska bra ifrån sig, speciellt en man som verkade lite parkinsonistisk. Alla bord var upptagna av kryssarna så vi gick till husets japanska restaurang istället.

Snacka om entertainmeent och stekkonst. Kvällens andra uppvisning i ädelt hantverk, kocken bollade med sina knivar, jonglerade upp ägg i kockmössan, jonglerade med risskålarna och hade kulsprutetranchering av omeletten. Inte nog med att maten var himelskt god, det var en sann upplevelse att se den tillagas!
Kolla in ägget som befinner sej en knapp kockmössehöjd över kockens huvud!

Såhär ser atollen Rangiroa ut från ovan. Och jag kan lätt föreställa hur den ser ut från nedan. Och känns. Och luktar.


Nu är vi på LAX, Los Angeles Airport. Fort Nox! Immigrations har utökat från att ta pekfingeravtryck till att ta alla fingrar. Och stirra i kameran. Och skriva under på att man inte är terrorist eller barnkidnappare. Och visa pass och visa pass och visa pass och boardingcard.

Sista pamplemoussen

Här avnjuts den sista pamplemoussen till frukost. I brist på tallrikar och bestick avnjuter vi den ståendes vid vasken i vårt eleganta badrum på hotell Sofitel. Är det nåt som är godare än gott så är det pamplemousse - eller pommelommer som Anna Karin brukade uttrycka det. Mild söt juicig grön grapefrukt.

Sen åkte vi till stan och strosade på bakgator och marknaden. Luktade på stan. Avgaser och vanilj och frukt och blommor. Shoppade ett och annat men inte så mycket. Solen stekte.

Skulle bränna lite mer hud på eftermiddagen men solen försvann så det fick räcka att sitta under molnen och läsa på stranden vid den blå Pacific Ocean. Ångrade än en gång att vi inte paddlat kanot.

Har just suttit på balkongen och ätit sista ananasen samtidigt som vi spanat in hotellets golfskola på hotellets egen drivingrange.

Tahiti för fjärde gången

Så är vi då i Papeete för fjärde gången på 4 veckor. Man är vittberest!

Det är alltid svårt att disponera tid bra samma dag man ska checka ut från hotell. Vi gjorde så gott vi kunde. Tog morgondopp vid åttatiden. Vädret var perfekt för att hyra kanot men tiden var för knapp så vi packade och bänkade oss vid den lilla poolen istället. Fast jag smög mej ner till havet igen för jag kunde inte låta bli. 
Simmade en liten bit ut, låg och guppade i mina croqs. Ganska nära land. Skulle gå upp. Fasa! Mellan mej och land, typ 3 meter ifrån mej seglade en stingrocka förbi med lång svans. En stooor. Typ som mellan mina händer om jag sträcker armarna rakt ut. Nästan i alla fall. Tittade om han hade familjen med sej men det hade han inte. Nu har jag sett det mesta tycker jag.

Kl 1330 skulle det gå två bussar till färjeläget, en motsols och en medsols på ön. Vi var på plats redan kl 1310. Ingen buss. 1330. Ingen buss. 1345. Ingen buss. 1355. Ingen buss. 1400. Buss. Bara en. Väntan..... Hanseman såg ganska uppgiven ut där han satt på sin betonggris och bidade tiden an.

1405 andra bussen. Färjan skulle gå 1500. Vi hann. Sist ombord. Typ Carismabåt men utan Kapten Thomas. Inga enarmade banditer. Busschaffisar i denna upp och nera del av världen tycks ha som vana att köra barfota.

Tänka sig att man kunde så mycket franska som man kunde. Madamme Putzker skulle inte ha trott det för 45 år sen. Här har pratats flytande franska i dagarna 30. Man böjer verb som ett värsta kreativt jehu, man kan böja dom i genus och tempus och modus och ölrus. Man kan böja och bända så dom spretar hit och dit och när man lyckas få till en riktig skruv så blir dom till substantiv eller infinita singularsadverb.

Blomsterprakt

Idag är det lite blåsigt och kallt. Måste ha min kortärmade blus på mej ikväll för att inte frysa ihjäl!

Vi har varit på excursion idag. Fotograferat djur och natur för att fjäska med såna som tycker om sånt. Det finns så himla många sorters Märkligheter att se men tyvärr vet man inte vad det är man ser eftersom de inte finns några manualer i naturen. 

Man får lita till sina egna reaktioner på det man ser. "Ojoj en sån Märklig en" säger man till BotanikHasse ibland. Om han då håller med så vet man att det är en Märklig sak och då fotograferar man.

 Som den här saken jag står bredvid. I mitten ser det ut som en sågspånshög med vassa stoppnålar i. Hrm! Och tvärt om, ibland är det han som reagerar. Det händer ibland att jag säger "äsch, en sån såg jag i Costa Rica". Då är det tveksamt om den ska fotograferas. Men ni får några såna också. Titta på Mina BIlder!

På vår excursion som tilldrog sej på bygatan hamnade vi hos Nancy och råkade köpa två Polynesiska pareos (saronger) made in Indonesia.

Det vi vet om naturen här, och som känns väldigt gott att veta, är att det bara finns ett enda djur att rädas på land och det är en tusenfoting som kan ge lite besvär om den bits. Men den är sällsynt. Så finns det ju mosquitos och nonos som inte är så kul. Kanske man kunde skära sej på en glasbit om man vill leva farligt?Men i Pacificken, där finns det en del farligheter. Snäckor och sjögurkor som kan skjuta spjut på en, det finns sjöborrar och stingråttor som kan stickas, det finns hajar som kan bitas och det finns saltvatten som kan ge kallsupar. Det finns också ett helt ofarlig absolut sista Pacifickiskt kvällsdopp.

Sjögurkor och grodor

Idag har vi snorklat. Att koraller kan vara så annorlunda! Här svävar man ett par decimeter ovanför en korallmatta, drar in magen när det känns kritiskt nära, vaggas fram i det strömma vattnet och ser underlivet från ovan om man så säger. Och det finns halvfingersmala gula ryamattor som vajar i vågen, det finns små skogar av tallkottar fast dom bor under vattnet på snörstumpar till stjälkar. Har jag föresten berättat om första snorklandet på Raroia tror jag det var? När jag trodde vi snorklade vid en kloak - det kom små bajskorvar flytandes trodde jag. Sen har de förekommit lite här och där och jag har undrat var de bajskorvsliknande tallkottarna kom ifrån. Idag fick jag svaret. Dom växer i buketter på korallerna!

Vad drar man då för lärdom av detta? Jo a) allt är inte vad det synes vara, b) sök inte efter kunskap - kunskapen söker själv upp dej när den är mogen!

Visst ser vattnet på bilden ut som slime?

Ikväll gick vi över gatan och åt på Bus Stop, the restaurant.  Seafood. + att dom är berömda för sitt goda nybakade bröd. Brödet som kom in såg ut som en brödskulptur av en sjögurka. Mitt förhållande till sjögurkor är inte gott, tycker de ser läbbigt äckliga och motbjudande ut. Ryser varje gång jag måste simma nära. Äckliga!

Brödet var gott.

Jag tycker det är jättekul att ni är 10 som läser min blogg. Som lite bonusmaterial ska jag nu reflektera lite över grodor, fåglar, träd och att vara upp och ner i världen. Det är nämligen såhär: Vi som varit i Länderna, typ Thailand, vi har ju hört grodornas kväkande och kvackande om kvällarna. Visst? Och grodorna bor på marken - i Thailand. Här kvackas det också - fast uppifrån! Från trädkronorna! Har inte sett en enda groda. Är det märkligt? Ja, det är det! Är det rimligt att tänka sej att det sitter osynliga grodor i träden och kvackar? Ja, faktiskt!  Vi kom fram till det idag filosofHasse och jag när vi tog vårt kvällsvin, att det är väldigt rimligt! Vi är ju på andra sidan jorden där allt är upp och ner. Så varför inte grodor i träden! ? Fast dom kväker ju inte riktigt riktigt som i Thailand, det gör dom inte, det slutar liksom med ett kraxliknande ljud. Ibland hör man också att de flaxar med vingarna. Tänk vad man får vara med och uppleva på jordens undersida. (wonderside på engelska)

Har ni märkt att jag lagt ut fler bilder på mina bilder?

Gungar det eller gungar det?

Märkligt att det sitter i efter drygt 24 timmar! Eftersom det bara är i hjärnan det gungar behöver vi inte sjösäkra våra grejor längre. Och  vi  har inga Kaptener som ber oss flytta våra saker för nu är vi våra egna kaptener som ger oss tillåtelse att lägga saker var vi vill! Och det gör vi!

Vi har en liten veranda. Vi har en plastfåtölj och en plaststol. Man får inte mer än 1 plastfåtölj per bungalow trots att det finns 3 sängplatser. På min très bien franska försökte jag övertala Natalie igår om att det är ett rimligt krav att få ha två fåtöljer men den enkla gick hon inte på! Så Hans gillar verkligen att sitta på plaststol. Det har han gjort mest hela dagen. Och jag i min plastfåtölj. I skuggan. I vindfläkten. På den lilla verandan. Vänt blickarna än hit och än dit. Man kan betrakta hur Pacificken gör vågen ute vid revet, men med betydligt högre fart än på vilken OS-arena som helst. Stora skummande imponerande brytningar ett hundratal meter utanför land. Man kan titta på förbipasserande gäster och man kan bonjoura hämningslöst och man får alltid ett leende bonjour tillbaka. Ikväll är det bonsoir som gäller. 

Man kan också bedriva fågelskådning. Man behöver inte göra sig till och lämna verandan - fåglarna kommer hit! Bildbevis bifogas!

skulle vilja ha dessa skönhetr artbestämda av nån som kan det

 Nu på kvällen har vi också en hungrig gekko som hittar mycket mat i lampskenet. Finns ganska mycket mygg och nonos. Dom heter nono dom små som vi kallar knott på ren svenska. Nono är bättre.

Vi klev ut ur skuggan en stund i eftermiddags och hittade en liten affär där vi köpte ett knippe ananas, 4 st, och lite annat smått och gott. Hade egentligen tänkt oss en pizza att dela ikväll men bestämde att det skulle gå lika bra med en fruktstund. Och vin. Och jordnötter. Och kokoskakor! Solen gick nyss ner i Pacificken.

Trevligt att höra att vi ska ha invigningskalas hos mej när jag kommit hem! Alla är så välkomna!