Tebaks på Taditi

Ny nybesättning väntas i morrn bitti kl 4.30. Den gamla nybesättningen ska åka hem. Därför är vi tillbaka på Marina Taina. Om allt går vägen och staget blir fixat och slangen till Watermakern kommer på plats i morrn så seglar vi tillbaka ill Mo'orea på söndag. Då mönstrar även Hanseman och jag av och tar in på nån resort. Nätterna är inte kul på Båten när man måste ha en karl bredvid sig i kojen. För övrigt är det mycket trevligt att vara 6 personer ombord.

Återkommande samtalsämne på Båten är att 2 har snorklat med valar.

Här är ytterligare bild på Valen så ni ser hur stor den är!

Nu har vi ätit en smarrig fisksoppa tillredd av sjättekocken. Man fick förtroendet tillsist ändå!  Wahoo, tonfisk, räkor, purjo, grönsaker, svamp, chillipepper och kokosmjölk. .. Kan bara smaka gott!

Mo'orea

Jag fick kritik igår för att jag kämpade så med att ordna bilder till bloggen.  Det var svettigt, det tog tid och dessutom mådde jag ju ill!a. Tycker ni att det var rättvist? Tycker inte ni att det var kul att få se hur livet ter sig för seglare upp och ner på andra sidan jorden? Det jag gör, det gör jag för er, kamrater Läsare! Vi lämnade Tahiti igår efter Michel gjort vad han hann med riggen. Vi for till Mo'orea, grannön. Vi seglade inte, vi motrade. Vi motrar ganska mycket i vår Båten, ibland för att det ska gå fortare, men oftast för att ladda alla elektrisk utrustning som behövs för att hålla Otto P i schack.

Mo'orea! Vilken Ööööö! Höga berg, vassa berg, lodräta berg, djungelgröna berg. Längst in i viken hittade vi ankarplats, gudomligt vacker men vindstilla och svettig. Ingen egentlig sikt ner i vattnet. I morse la vi oss längre ut mot revet och har fått känna av lite vindpustar och stilla regn. Och vi har snorklat. Sååå många fiskar som jag aldrig tidigare skådat i mitt snorkelliv. Då jag har vissa svårigheter att få min lekamen upp i Dingen bestämde jag att snorkla tillbaka till Båten, och väl tillbaka vid båten vägrade jag kliva upp innan skrovet var tvättat. Jag hade väl legat där ännu om det inte varit lunchdax. Det är väldigt ofta lunchdax på Båten.

 Idag har jag funderat och reflekterat. Inte så populärt att göra jämförelser mellan husvagnsliv och segling. Här seglar man från ö till ö men stannar helst på Båten. Förslag om att gå i land och ha picknick röstas ner med 5 mot 1. Vad ska man iland å göra? När man har en båt att vara i? Det är ju det som är segling! Pöh! Jag säger bara pöh! Tänk er att åka husvagn och se världen utifrån de olika campingplatserna? Eller om man ska bila genom Sverige - måste man då sitta i bilen hela tiden, t.o.m. när man äter? På en skala?

Men sen, sen hände det nåt. En gummidinge kom farande och berättade på bruten franskenegelska att det var en valmamma och hennes valunge inne i viken. Genast hoppade vi i vår dinge, jag iklädd BH och trosor,  och for in, men halvvägs tfick vi soppatorsk så kapten och en besättningskvinna fick paddla oss fram. Det låg redan några jollar där och inhemska utriggarkanoter och 3 snorklare. Våra kaptener vågade sej först inte så nära som de andra men föll till föga när två besättningsmän insisterade på ett lågmält sätt,  att närhet inte var farlig. Två besättningsfolk kunde inte hålla sej i dingen utan snorklade iväg mot valen. Fattar ni?!!! Den ena snorklaren var jag!!!! Jag har simmat typ 5 meter från en typ 15meters mammaval och en typ 3 meters typ veckogammal unge!!. En sån där som är knölig och har typ vingar. Har alltid tyckt att Thomas Bodströms pappa, Lennart Bodström, liknar en sån val. Kan den heta knölval tro?

Nu är det fler bilder på Mina bilder - även på mej Kristina!

Juice och Ostron

Igår: Cristoff kom faktiskt. Men han visste inte mycket om vårt stagproblem men pratade om mycket annat. Hur han avpolleterades vet jag inte, och hur man fick tag på Michel som visste en hel del om vårt stagproblem, det vet jag inte heller för jag iddes inte stanna och delta. Jag tog min dator och bok och gick till Quai Les Isles och drack först en öl och hanterade bilder. Sen satte jag mej med Le Clézio och läste om Skattsökaren. Underbar bok!  Drack en fresh pinapplejuice,  urvackert dekorerad. Och god. Så god! Är det nån som kan förklara för mej varför man ska dricka öl när det finns färskpressad fruktjuice?Hade sällskap av en pippi som lustigt nog också hette Le Clézio!

I

4 gick och handlade. Jag pratade med fiskhandlaren och undrade på franska vad det var för stenar som låg där och då sa han att det var ostron, men det fattade inte jag för han sa det på franska, och då frågade han nog var jag var ifrån (som inte kände igen ett ostron) och jag sa La Suède. Då öppnade han en och gav mej och jag måste ju smaka och det gjorde jag. Sissådär...! Men väldigt salt! I vart fall blev det inte så bra, började må lite pyton där i affären, rädd att det skulle hända en olycka. Ju närmare Marina Taina vi kom desto desperatare svettningar. I grevens tid nådde jag toa och sen duschade jag och spydde i duschen. Så nu har ni väl fått lite smarrig info! Det var inte ostronet det var fel på.Det var min mage som inte tålde saltchocken. Kom på att jag egentligen inte druckit nåt idag. Tycker ni synd om mej eller att det ar coolt?

Mer Pape'ete

En kanotist paddlar ikapp med oss, ger upp vid typ 6 knop. Alla kanoter har utriggare. Skulle vara kul att pröva nån gång.

På land ligger massor av upplagda kanoter och väntar på sina paddlare. 

På redden ligger diverse farkoster, bl.a. denna. Ser ut att ha bättre komfort än Båten. En annan observation: Här i marinan är Båten en liten båt, nästan minst av alla segelbåtar. Blir man avundsjuk på den komfort och det utrymme man tänker sej att de har? ja, det blir man!

Vi tog Le Truck till marknaden i Papeete. Le Truck är en liten lastbil med förararen i en separat förarhytt. Passagerana sitter på galonklädda längsgående bänkar. Ståhöjd inte ens för Anna Karin om hon hade varit med. Det var hon ju inte. 

På marknaden ser vi diverse fula fiskar, vackra grönsaker och fula gubbar.

Regn

Igår var det kvavt och fuktigt. Ont om luft att andas i det lillalilla sovrummet där Hanseman redan låg och snarkade. Försökte ta mej in men studsade ut igen när det inte gick att andas. Redde mej ett sovläger i sittbrunnen och somnade in. Plik plak plisk plask och jag blev småregnad på. Hade väl gått an om jag vågat lita på att det inte skulle bli mer, men det gjorde jag inte, så jag gick ner och redde mej en sovplats i kajutan på den smala smala soffan. Klämde fast mej med en kudde mot bordet. Obekvämt men det gick att andas.
Funderade på världsläget som vi inte vet nåt om, funderade om vi fått många nya remisser på jobbet, funderade över om vi fått nån ny chef, funderade över om några barn saknade oss, funderade över om jag skulle kunna somna. Det gjorde jag men sov illa.

Så har morgonen grytt, hon är över 9 på morgonen. Regnet har tilltagit och vi har spänt upp en pressenning över sittbrunn. Den kom vinden nyss och tog så nu har vi cometogether i kajutan. Alla ventiler stängda, ont om frisk luft att andas. Dagen kommer att ägnas åt a) väntan på Christoff, b) föröka lokalisera vattenmakarmaskinens läckagepunkt. Sen vet jag inte, kanske kan vi ha frågesport?

Igår var vi på restaurang. Gasolen tog precis slut när vi skulle laga mat. Himla tur att vi inte var på vilda havet där inga restauranger finns!

Pape'ete, Marina Taina

När vi anlände Tahiti igår sen kväll la vi oss i stans gästhamn - inte för att vi ville utan för att vi måste för flygledningen. Piloter blir förvirrade om det kommer båtar på landningsbanan. Men vi hade ju tänkt passera i vattnet utanför så jag förstår egentligen inte problemet. Vårt mål var Marina Tiana söder om stan för där hade vi nämligen stämt träff med Christoff tidigt måndag morgon. Han ska hjälpa till med det trasiga staget.

Vi sov en stund och när morgonen grydde gav vi oss av igen, söderut. Fick tillåtelse att passera flygfältet. Franska Polynesier älskar att paddla kanot. Så vi hade ett antal som racade mot oss. Eftersom jag ju pratar franska väldigt bra så hetsade jag dom med några allé allé allé! Men de gav upp när vi kom över 6 knop. Dom har plastkanoter med utriggare. Tror jag sett mångt fler kanoter än cyklar. Ser härligt ut. I en del finns det plats för 4 eller 8 paddlare.

Väl framme vid marinan fanns ingen Christoff här. Det ar ringts efter honom ett flertal gånger och när han väl svarar, ja då är han på ärende på en helt annan ö.

Äventyrartrion TinaJanneSuss tog Le Truck till stan och gick på marknad. Köpte massor av frukt. Såg fula fiskar. Tonfisk är väldigt dyrt och fisksäljardamen blev mäkta imponerad när jag berättade att vi redan hade en egenfiskad fisk.
Christoff ska visst komma i morgon....?

Kväll på Tahiti

Vi anlände Tahiti efter ca 40 timmars gång. Jag sov sista biten men vaknade upp precis när vi gick in i hamnen. Tindrande vackert i nattbelysning! Ligger en upplyst Brigantin intill och imponerar. Vi har fått välkomstdrinkar av Båtens Bartenders. Med is! Anna Karin och jag kastade oss över wifi direkt och det funkar bara såååå bra. Nu har jag laddat upp lite bilder på länken här bredvid så ni får en aning om hur vi har det.


Färden har mest varit oblåsig eller småblåsig. Ett regnväder snuddade Båten men nådde inte riktigt ända fram. Har använt motorn mycket. Då guppar det mer men lutar mindre. Låter förfärligt och luktar illa. Måste säga att jag föredrar segel, det gungar gott och kluckar så vackert. Att jag skulle gilla seglandet så mycket trodde jag aldrig! Att jag skulle sova så gott i stilla guppet trodde jag heller aldrig.

Så här vacker var denna dags gryning. Tre morgonpigga damer hade hann'om'et.
Natten har nu blivit sen, så här sent har vi aldrig varit uppe förr: Vi brukar krypa till kojs en kort stund efter mörkrets inbrott och kliva upp i tidiga gryningen. Mörkret kommer kl 18.05 och gryningen är här 4.55. Typ. 

Från Fakarava till Tahiti

Titta på den blå kartan här bredvid. Vi startade i Fagersta, skulle segla till Gotska Sandön men hamnade i St Annas skärgård. Därifrån sträckseglade vi till Dresden för att via Leizig bege oss till Ruhrområdet. Nu är vi på väg till Paris!

En atoll består av rev och öar som ligger som ett pärlband runt en lagun. Öarna kallas motu. En del ser precis ut som i verkligheten, liten, rund och med några vajande palmer. Har inte sett någon vinkande Robinsson som vill bli räddad. Möjligen kan jag tänka mej att förpassa Otto Pilot dit eftersom han försöker göra myteri ibland. Jag tycker man ska lyda Kaptenerna! Det gör i alla fall jag! Om Kapten säger att jag ska trycka på en knapp, så gör jag det ända tills han säger stopp. Skulle han surra mej till rors för att jag kan dreja en spak, så hade jag gått med på det. ...fast det skulle han ju aldrig i sin vildaste fantasi komma på... mest brukar han säga till mej att jag ska flytta mej.

Jag har blivit degraderad från fjärde- till sjättekock. För jag vet ju inte att lök ska svettas och jag vet inte att auberginer ska saltas och rinna av innan de steks. Däremot är jag förste vice fruktsalladskärare. Jag är himla bra på att flå en pamplemousse.

Vi har 5 väldigt goda kockar ombord varav minst 2 är fantastiska bartenders. Till frukost nybakat bröd, rejäl lunch, eftermiddagskaffe och kaka och till kvällen drink + tilltugg före maten, huvudrätt och efterrätt. All inclusive! Idag ska vi få muffins bakade igår av BagarJanne.

Vi har seglat  inom atollen Fakarava. Det finns ett inlopp i norr och ett i söder. De flesta atoller är inte sjömätta och koraller finns det gott om.  Men här finns en farled som vi seglat i. Inga stora dyningar som gör saker med en, bara vanliga vågor. Små. Kapten satte mej, Hans och Tina i gummidingen för att fota Båten. Vi körde omkring som värsta greenpeaceaktivister och plåtade från alla håll, skummet yrde och båten seglade med fulla segel. Sketasnyggt! Men inga kanonfoton.

Vi ankrade sista dygnet strax innanför utloppet i söder. Vilket ställe! Vilket s-t-ä-ll-e! Små Robinsonöar bredvid varandra. Det lär finnas 6 bofasta gamla polynesier här nere. Och en kyrka.

Sandstränderna är inte sandstränder. De är döda-korall-stränder. Botten är inte sandbotten. Den är dels lite lösa döda koraller men också flata stora stenar/korallblock som man lätt går på med sina supercrocs med supergrepp. Man kan vada mellan motusarna och vattnet är glasklart. Små hajar simmar omkring, typ halvmetern långa. Men även meterlånga. Rädda för oss! Power! Även andra odöpta firrar.
Och små slingrande ludna tentakeldjur som gömmer sej i springor. Kammusslor. Inte så många fåglar, mest mörkgrå typ fiskmåsar och deras kusiner i varianter av grått. Solen gassar. Plask och kluck från stilla vågor. Tre kameror som smattrar. En filmkamera som surrar och exponerar galet. Stilla bränningar som slår på utsidan motun.

Vi snorklar.

På några ställen står/ligger trasiga små hus där nån Robinson levt friluftsliv. Många förfallna och övergivna, kanske sönderblåsta i nån orkan, vad vet jag? Men det ligger också ett dykcenter en bit bort.  Med bungalows och bryggor och fin matplats längst ut på ena bryggan där dykare kan inta sina måltider. Thomas, Hans och jag tog en tur dit med dingen för att reka. Satt hela dyksällskapet och åt lunch? Ja. Fick vi motorstopp? Ja. Kändes det lite pyrt? Ja. När Hans och Thomas ryckt i snöret på Utombordaren tillräckligt länge säger en dykare parlez vous francais? Ja, sa jag. Thomas och Hans ryckte vidare, skruvade på handtag och fipplade. Kunde vi bett någon bogsera oss till Båten för att meka där? Ja. Lät vi bli att fråga? Ja. Tog Thomas årorna och började ro? Ja. Hade vi publik? Ja. I havet hade vi också publik. En nästantvåmetershaj simmade parallellt och var nyfiken. Halvvägs till Båten rycktes det i Utombordaren igen, och då gick den igång. Den har strulat lite på detta sätt ett par gånger de senaste dagarna. Den kan, likt Otto Pilot, förpassas till en öde motu!

För en stund sedan drog FiskarHasse upp dagens middag. En tung, stinn, blänkande, randig tonfisk. Förmodligen väldigt god.

Vi styr nu kosan mot Tahiti, har en typ 40-timmarssegling framför oss. Det lutar åt vänster.

Senare: Ingen vind, lååååånga stilla dyningar. Sövande. ZZZZZzzzzzzz.

När mörkret faller kommer tonfisken på tallriken.

Söndag:

Stora kotletter av Tonfisken serverades med en tomatsås av lök, fänkål m.m. Mumsfillibabba.

Tre gånger har vi haft frågesport, killarna mot tjejerna. Första gången vann tjejerna. Vi hade lika svåra frågor. Dom andra två gångerna vann killarna. Dom fick lätta frågor typ Vilken svensk kung avsattes 1809, Vad hette Elisabeth 1:s syster som halshöggs. Enkelt va? Vi fick frågor typ I vilket land talas det tagaog? Vad var de tre finska bröderna Wright mest kända för? Kan ni svara på det? Vi kunde alla killfrågor som dom kunde men inte våra egna.

När morgonen var några timmar gammal, typ kl 8.30, och vi hade varit vakna länge, prövade vi spinnakern. Aldrig tidigare prövad. Storkapten och jungman Hasse höll till på fördäck. Gissar att de knöt och knöt upp knutar. Kanske skruvade på nåt. Tid tog det.

Spinnakern var förpackad i ett typ fjälster, som en korv, som man drar skinnet av när man hissar. Världens färgrannaste spinnaker! Lite väl mycket blått tyg längst ner. Det blå drogs mot vattnet. Risk för att den kan broacha. (Betyder: dras ner i vattnet och ställa till elände eller katastrof). Adrenalinstänk hos 5 i besättningen, bara 1 dokumentärfotograf som höll sig cool och hade full tillit till andras kompetens trots ett fasligt kacklande och oklara ordrar och oklara snören som skulle dras i eller släppas. Kvinnorna röstade för icke-eländessegling så spinnakern togs ner igen. Men vacker var den när den var!

Hade en gång ett vitt linne och en vit skjorta som jag använt mycket. Har gjort en tvättinnovation. Först fottramp i baljan, plisk plask i marchtakt, sen sköljning i en tamp efter Båten. Som ett hajbete har det plöjt fram ett linne i Pasificken. Nu är kläderna mörkvita med rödbruna prickar. Det var dom innan jag tvättade dom också. Kanske luktar dom godare.

Vågor kan vara väldigt lika valar. Speciellt om man vet att det vid denna tidpunkt på året brukar vara valvandring i dessa vatten. Har inte sett nån val.

Här är wahoofisken som hjälteHasse drog upp, dödade tre gånger och sen filéade.

Och här gör Hassepasse morgontoalett på Hiva Oa.

Mer Fakarava

På våra färder över de saltstänkta havet har vi sett flygfiskar. Många. Stim. Vi har sett fåglar. Några fåglar har sett våra fiskekrokar. Varit mer intresserade än fiskarna. Dessbättre tillräckligt smarta för att inte smaka. Men har varit ytterst nära. Vi såg ingen annan båt. Vi såg inte land förrn vi var nästan där. Då såg vi land för det är ju så lågt.

Ensam vaken i tidig gryning på Nuku Hiva, precis efter jag bloggat och stängt ner alltihopa och morgonljuset hade brett ut sig över Taioahebukten, hörde jag ett diskret plask. Ställde mej i tittposition och såg rörelse i vattenytan. Delfiner! Men dom hoppade inte och dom rörde sej sävligt fram och tillbaka, försvann, visade lilla fenan, försvann. Kom mot vår båt, jag såg nåt vitt. Späckhuggare? Här? Vad ska man tro? Mystiska delfiner.... sen försvann dom. En timme senre kom de tillbaka, mot båten. Med öppna munnar. DÅ såg vi! Det var två Mantor! Manta Ray tror vi dom kan heta. Vegetarianer typ. Lär finnas gott om här. Och delfiner. Men dom såg vi inte.

En dag hade vi toahaveri. Baksug liksom. Nog om det!

Under båten, när vi låg vid Raroia, hade vi husdjur. Typ hajar. Kanske inte riktiga hajar men nästan. Typ 50 cm. Kom fram så fort något slängdes över bord, typ tepåsar eller cigarettfimpar. Dom gillade inte fimpar. För oss var de riktiga hajar för vi vågade inte riktigt bada där. Inte först. Men sen, med cyklop. Tittade på dem. Dom trodde nog Båten var ett värddjur, typ val. På kvällen när det var mörkt jagade dom ljuskäglan från ficklampan. Hur god kan den ha varit? Men Hans matade dom tillsist ur handen. Min Modige Hasse!

Kroppen är salt. Har fått lite regnvatten men inte mycket. Ganska brun.

Människor är nyfikna. Trevligt nyfikna och vetgiriga. I lördagskväll vid piren i Makemo kom ett gäng, kanske 20 tjejer mellan 15 och 18 och satte sej på kajkanten och pratade. På Makemo finns regionens gymnasieskola. Dom ville gärna öva engelska. Så de frågade ut oss om vårt land och familjeförhållanden. Fick se bilder på våra barn som dom tyckte var väldigt snygga. Fattade inte riktigt att vi var så gamla som vi var. Sen gick de till kyrkan, för det var lördag och på lördagkvällar går man till kyrkan.

Vi väntade tillökning i besättningskåren, Tina och Janne. Skulle landa på Fakarava måndag eftermiddag. Kaptenerna fick lite ågren eftersom tandläkaren på Makemo hade berättat att oväder var på ingång och skulle kulminera söndag morgon kl 6. Just den tid som var idealisk avgångstid för oss för att nå Fakarava i tid. Så när söndagmorgonen blev 6 och inget oväder synts till tyckte vi att det inte skulle bli oväder, så vi gav oss av. Ut genom häxans kittel, ut på öppna havet. God vind. Egentligen för god eftersom vi inte ville segla så fort. Man vill inte nå sin destination när det är mörkt. Man vågar inte gå in genom passen i mörker. 

Vinden ökade. Fortare gick det, typ 9 knop. Kaptenerna revade segel. Kaptenerna revade segel. Kaptenerna revade segel en tredje gång. Kvar blev ett sketet litet pyttestorsegel på halv stång. Och vinden avtog och tiltlog och vände och vred. Det var då Auto Pilot fick ett spel och ville hävda sin självständighet. Det var då en kapten sprang ner i kajutan och tittade än på navigationsinstrument och tryckte på knappar och sen upp och drog i tampar. Ner och upp, ner och upp. Det var då kaptenerna hojtade åt varandra, det var då röstlägena inte var så goa. Det var då Auto Pilot bestämde sej för att sluta larva sej och återgå till rutinerna. Inte ens han stod ut med tonläget.

Inloppet till Fakarava är brett. Det guppade och skummade, men inte så mycket jämfört med Makemoinfarten. När vi väl ankrat började storstädningen inför nybesättningens ankomst. Dom får rena lakan.

AK och jag hittade en Jaques iland som har bil och skulle ut till flygfältet så vi fick åka med. Tidtabellsenligt landade planet med de två bleknosarna Tina och Janne.

Medan de installerade sig på Båten följde jag med till Jaques ställe - han hyr ut bungalows - för han hade internet. I över en timme satt jag där och försökte komma ut men lyckades bara tre minuter. Nu vet jag en hel del om Jaques, hans liv som pensionär på Fakarava och motvilja mot internet. 

Det går förvånansvärt bra att vara 6 på Båten. Bara lite trängre att sova med en karl bredvid. Vi har det gemytligt och far in till stan!!!! ibland. Hittade posten idag som säljer wifi kort till en internetoperatör. Men man kan inte vara mer än typ 20 meter från posten för att det ska funka. Så en stund i eftermiddags satt vi på gendarmens trappa i skuggan och skrev. Posten var stängd på eftermiddagen och postens trappa var för solig.

Har vi det gött? Jaaaa, det har vi.!!!!!

Fortfarande Fakarava

Jag kom ju inte så långt i förra bloggen. 

Nu har jag min egen dator och wifi. Ska försöka lägga in lite bilder. Här ser ni hans som för brödet till Båten! Det är inte varje dag vi får köpebröd. När vi inte får det brukar Anna Karin baka. Hon kan baka både bröd och kaka.

AnnaKarin och Hans gör vatten och håller här på att provsmaka som allra bäst.

Som sagt, vi var på Makemo och hade ett flyg att passa på Fakarava. Vi väntar på Tina och Janne.

Finalement, Bonjour!!!!

ça va? nous sommes en Fakarava.
Det var varst va svart det var att komma at internet pa denna sida varlden. Det har funnits wifi men da skulle man ha ett kort som saldes pa posten som oppnade pa mandag eller sa skulle man ha ett paypalkonto och det hade man inte.
Nu sitter jag pa postkontoret. Har bilder pa USB men ingen USBport.....

Vill ni veta vad som hant? Vi har seglat! Har jag krakts? Nej!
Forsta fem dygnen sov jag. Jag sov kissade,drack och sov. Och som jag sov! Som en sovande sten sov jag. La mej platt pa magen och bara sov. Sa gott. Kojen ar liksom ett hal att krypa in i. Dar vaggas man; rullar lite hit och lite dit. Typ livmoder. Man vaggas, hor kluckande vatten, dricker en skvatt, badar i svett; kissar, dricker kissar lyssnar till foraldrarnas prat darutanfor, hor inte vad de sager, bara att de pratar, tva pappor och en mamma. Tryggt, det kanns sa tryggt! Ibland fods man fram, upp i sittbrunnen, blir valkomnad och omhandertagen, far nat att ata och dricka. Sen kryper man tillbaka in i sin livmoder och bara haaaar det sa gott!

Har vi varit med om nagra aventyr? Ja, det har vi! Tre dygn till sjoss utan ett enda land i sikte. Med regn, sol och vind.

Fiske. Mitt jobb var att vakta linan. Och nar DET hande, da ropade jag 1) KAMERA! 2) NAPP 3) DRA UPP DEN! Sen betraktade jag tre personers kamp med att fa firren ombord. En stoooor Dorado. Vacker, morkguldfargad. Den har rackt till 4 maltider, gryta, stekt, grillad. Sa goood. Godast grillad.

Fiske. En dag hade vi tva linor ute med finfina dyra drag. Tva tonfiskar tyckte detta var lockande sa dom tog med sej dom och forsvann. Undrar hur kul dom har det idag? Ett drag kvar.

Fiske. I forrgar hade Hans en ny kamp. Som han kampade! Tillslut lyckades han fa den ombord, en stor arg jakel med sylvassa tander. Thomas sov, han visste inte nat. AK tyckte den var sa motbjudande att hon gick ner och kollade sjokort. Jag ar dokumentarfotograf. I och med att Besten hade sa vassa tander och sag sa lomsk ut blev han tagen av daga tre ganger. Forst med en skiftnyckel i huvudet, sen med en kniv i hjarnan och till sist blev han hangd i ett snore. Fast da var han nog redan dod. Barracuda tankte vi och skulle sla upp det i en bok. Men just dom sidor som beskrev Barracudor saknades i boken. Dum bok. Hittade daremot en annan som heter Wahoo, kusin till Barracudan tror jag. Den bestamde vi oss for att det var. Hans holl nog till tre timmar i aktern med sitt byte, fran det att den nappat till den var rensad och fileead. Han ar en riktig hjalte han! Till kvallen kokade Thomas den i tomatsas. Ganska god, men inte som Doradon. Dessutom hade det gungat sa mycket hela dan sa ingen var speciellt hungrig.

Raroia. Mitt livs forsta atoll. Sa stora dom ar atollerna! Villervalles i Soderhavet atoll. KonTikis atoll. Ett band av oar och rev som ligger i ring runt en typ pool. Man ser ibland inte andra sidan. Nanstans en oppning in till poolen. Frid och frojd och alltid nojd? Nej, att ta sej in och ur atollen ar inte a piss of cake. Snacka om strommar! Som en cometogether med haxor, troll och smadjavlar som ror i sin gryta. Det kokar! Det bubblar! Det virvlar! Och delfiner hoppar! Och det ska man ta sej igenom! For er som ar intresserade av att veta hur det gar till vill jag hanvisa till min gastblogg pa Anna Karins sida.
Val iland traffade jag Peho. Oui, je parle francais. Peho kande Bengt Danielsson som var med pa Kon Tiki. Och av en annan peron fick jag senare hora att Peho nar hon var liten blev typ bortford av en annan upptacktsresande Robinsson nar hon var 7. Aterkom nar hon var 18. Vad sa hennes foraldrar? Njae... va... nae... vet inte...var kultur... ja, sa var det.
Horde att det fanns en affar. Gick dit men missade den tydligen for vi hamnade vid flygfaltet. Med asfalterad platt framfor och ett tiotal uppmalade parkeringsrutor varav en handikapparkering. Pa on bor det ca 120 invanare. On ar nagra kilometer lang, pa sin hojd 4. Dar finns minst 4 personbilar, lastbil, traktorgravare, gravmaskin och en mastodontbrandbil. Den tutade! Hade brandovning i skolan.
Pa flygplatsen traffade vi MariLouise som jobbade dar och Tatiana som egentligen var pa vag for att ta en joggingtur pa landningsbanan. Hon brukar gora det, men inte pa mandagar mellan 11 och 12, for da kommer det flyg. Istallet for att jogga bekantade hon sig med oss. Talade mycket bra engelska. Talade om allt! talade om Polynesien, parlor, handel, djuphavsfiskar, byteshandel, atollgfiskar, varldsekonomi, barn, skolgang, skatter, batar, vader, turister, Kon Tiki, Peho, jordbavningar, lite mer parlor, trafik, lata polynesier, livsstil, entrepenorskap. Sen gick vi hem till henne, sag hennes tradgardsodling. Halva oljefat i bekvam hanteringshojd. Inga fardiga gronsaker annu, bara typ embryon av gurka, tomat, rattika mm.
Hon visade sina parlor. Hon har en parlodling pa en annan o langt bort. Men hon hade ett par pasar parlor har ocksa. Nasta dag gick AK dit och kopte sig en parla pa band.
Hittade sen affaren. Vilken affar! Nagra konservburkar, kanske 10 olika sorter och ol. Inget farskt. Inget brod. Vi kopte en sexpack ol for att inte ga ut tomhanta.
Pa atollerna ar det tydligen sa att det kommer en bat med varor en gang i veckan. Tex frukt och gront. Och da handlar folk frukt och gront. Sen finns det inget mer att kopa. Hur sjalvklart som helst.
Till alla manniskor man moter sager man bonjour. Sa himla trevligt! Just nu ar det lite off season for turister sa vi var nog lite extra uppmarksammade. Vi traffade och pratade med manga fler. Man pratar med valdigt manga personer har i Polynesien.



Nar vi skulle lamna Raroia skulle det ske tidigast mojligt, precis i gryningen. Sa hade vi tankt. Men ankaret satt fast. Vi behover en dykare sa Kapten Thomas, men tyckte timmen var for tidig for att ga iland och vacka nan. Tyckte inte jag. Sa vi for in for att vacka var kompis Tatiana och be henne hjalpa oss. Alla var vakna. Hennes man kunde inte dyka 20 meter men vi tog hans bil och for (300m) till kajen for att hitta nan. Hittade Gregorius, Leo och Black. Dom gick for att hamta sin utrustning - kom tillbaka utan tuber men med simfotter och cyklop. Man tankte att de skulle byta om, eller atminstonde ta av t-shirt, men icke! Fast Leo tog av sina kangor men beholl strumporna pa innan satt pa sina simfotter; De dok ner nan meter, tittade och konstaterade att kattingen snott sig runt en korall. Lotsade Styrman hur hon skulle kora for att sno upp de 4 varven och vips, sa var det klart. Kunde val jag ocksa ha gjort!!!

Vi seglar dagar och vi seglar natter. Vi har en femte peron ombord som inte tarvar somn, mat eller vatten. Bara distinkta order. Han heter Auto Pilot. Han jobbar han! Dag och natt. Men tva ganger har han blitt sur och tyken, gjort revolution. Da blir det bang i bommen! Det smaller och det lutar. Och kaptenerna blir som yra hons, kacklar, hojtar, drar i snoren, spanner, skruvar, springer upp och ner till navigationsbordet, en hojtar, en annan skriker jag hooor inte, en hojtar igen och en annan sur-skriker att du maaaste titta pa me nar du sager nat for jag hooooor inte! Da blir det for mycket for Auto Pilot sa han slutar tyka sej och atergar till sitt vanliga jag.

Makemo. (samma intonation som Mulle Mek). Huvudo i regionen. Anlande fredag kvall.   En post. Sjukstuga och tandlakare. Gymnasieskola. 1000 invanare. 5 affarer. Internetkort kan endast kopas pa posten pa mandagar. Vi pratade med manga manniskor, tankte att nan kande postkassorskan som kunde oppna och salja oss varsit kort. Icke sa Nicke! Pa ett stalle dar alla kanner alla sa var det ingen som kande postkassorskan. Men vi traffade Tandlakaren och en rejalt overvintrad gammal fransk hippie som tyckte allt var kasst, att alla manniskor skulle leva pa en atoll i soderhavet och att man inte skulle resa pa det satt vi gor. Men vi hittade ett riktigt snabbkop med typ airciondition. Och nagra frukter och flera knippen Ruccolasallad. Vi avstod fran Ruccolan enar den kostade typ 100 kronor! 100!

E!

(betyder ja, på polynesiska), nu är vi äntligen framme! Sista 3,15 timmarna flög vi propellerplan, tillbaka i samma riktning vi just kommit från, och landade på Nuku Hivas norra sida. Ankomst/avgångshall var typ ett café, fanns ett trettiotal personer där, några som skulle flyga kanske och några som fanns till hands. Vi blev uppraggade av en matrona som ville skjutsa oss till staden, Taihoae på södra sidan. Vi fick med oss en fransk affärsman som skulle på en tredagarstrekking i bergen. Och i framsätet satt en tatuerad tahitier.
första kilometrarna väg var nästan inte väg. Grus, sten, lera och gropar. Drar man på och gör en omkörning i högerkurva samtidigt som man pratar i mobilelefon? Ja, det gör man. Vägarna blev bättre, men tvåmilafärden tog i alla fall 1tim 15 minuter.

Men vilka minuter sen!!! Vilka berg!!! Vilken vegetation!!! Har väl aldrig tidigare varit på ett sånt ställe! Branta berg med massor av barrträd, eller om de är barrträdsliknande. Tänk er en tall med krona och stam - och tänk er sen att på stammen växer decimeterlånga barr. Helludna tallar! Och en massa annan sedvanlig djungelgrönska också.
Rätt vad det är så öpnar sig denna vy. Nere i viken ligger vårt mål och guppar och på kajen sitter Anna Karin i solen och väntar. Merci och bon voyage och puss på kind från chaufförskan och fransosen.
Var det skönt att äntligen vara framme? Jaa, det var det!
Anastasia är både större och mindre än förväntat. Bredare! Men de 4 rum&kök som beskrivits måste man vara fantasifull för att uppleva.
Nu undrar ni väl hur det gick med bagaget och övervikten på domesticflighten? Jo tack, bara bra Dels hade de en glädjevåg som vägde mindre än vår våg, bara 1 kilo för mycket och det översåg dom med. Och handbagaget vägde de inte alls! Tänk all den ångest jag hade innan för detta!
Försöke att ordna det byråkratiska, anmäla oss hos myndigheten som crew, men det kunde man bara göra på förmiddagarna så det får bli i morgon.
Har sovit några timmar i ett av de fyra rummen!! Skulle mer vilja likna det vid insidan av ett korvaskinn! Ett hål man ålar in i... Låt gå för en löst stoppad korv då, man kan faktiskt vända sig och man kan nog halvsitta också. Men åla måste man ändå.

Faaa

Nu är vi på andra sidan jorden. Inte nog med att vi är upp och ner -
folk pratar konstigt här! ia orana; oa oa -det vet jag vad det betyder
- Ia orana är hej, oa oa är lycklig. Men när dom börjar stapla andra
vokaler och en massa T, typ: ia tototoa meretope roa ria sia duatua,
så begriper man inte nåt. Det kanske inte dom gör heller om jag säger
så till dom, för jag bara hittade på en massa ord. Men det låter så,
och helt osannolikt ska det väl inte vara att nån förstår nåt av
det??!! Men jag undrar hur dom låter när dom är arga? Kan man vara arg
på ett språk med väldigt många vokaler?

Nu har vi varit på resande stjärt i 28 timmar. Mycket sittande blir
det! Och konstigt med maten. När vi lämnade Paris fick vi middag. Sen
sov vi. Sen fick middag när vi vaknade eftersom det var middagstid i
Los Angeles. Sen fick vi middag på planet till Tahiti - halv ett på
natten. Därefter äntligen en frukost med fattiga riddare när vi
svävade i luften över Nuku Hiva - som faktiskt är vårt flygresemål.

Nu sitter vi på en liten domestic vänthall, Faaa, och dricker
espresso. Har en timma till nästa flyg. Till Nuku Hiva i Marquesas
ögrupp där Anna KArin och Thomas håller på att förgås av längtan efter
oss. När vi landade här på Tahiti möttes vi av tre ukulelespelande
gubbar och en kvinna, rakt urkliven ur en målning av Gauguin, som gav
oss blommor att ha bakom örat. Undrar om Thomas kommer att möta oss
ukulelespelande? Och föresten, alla flygvärdinnor, både männen och
kvinnorna på Tahiti Nui, hade blomma bakom örat! Så vackra!

På alla mellanlandningar har jag försökt lista ut hur det där med
internet funkar. Jag trodde att det bara skulle fungera, men det gör
det inte. Man ska tydligen betala för det...?

Ångest!

Fick mail från Kaptenskan om att inte ta för mycket med oss, det är så trångt på båten!?? Men hennes 17kilosväska får vi inte lämna hemma!?? Pöh! Så jag har lagt ur 1 skjorta, 1 t-shirt, 1 inbunden bok om mentalisering som jag sett fram mot att läsa i hängmattan på typ Raroia, gympaskor (dom är säkert 10 år gamla, såna sliter jag inte mycket på!)  samt en MyggA roll on. Hanseman har avstått från en hel shampooflaska (vad ska han med shampoo till?). Så det som väger nu i min väska är vettexdukar och buljongtärningar som vi blivit beordrade att köpa samt hängmattan, och den tänker jag banne mej inte avstå ifrån!

Vi måste göra en sista inköpsraid för solbrillor. Sen får dom  se upp därnere, för nu kommer vi!

Sista Natten i Floda

Så här grann är den Polynesiska flaggan.

Hu jedan mej sånt bestyr det är att packa packa och packa. Vi velar mellan rummen, bär en tandborsttub, lägger den på spisen, glömmer var vi lagt den, letar, ojjar och ackar, hittar en glasögonsnodd som kan vara bra att ha. Har föresten köpt två par extra läsglasögon eftersom jag nog tänker tappa bort de två jag redan har. Hur mycket plåster behöver man? Och om man nu får tid till en golfrunda på Tahiti när kaptenerna lagar båten och lagar middag - vad ska man då ha på fötterna? Jag som bara tänkt ha med foppatofflor... Måste man verkligen släpa med en regnjacka över halva jorden när man ska på solsemester? Att en egen hängmatta ska med är självklart, tror aldrig att AK lånar ut sin frivilligt.

Trots listskrivning så har vi glömt köpa Linella, lämna tillbaka böcker på bibblan och köpa rejäla solglasögon till mej. Tack och lov går inte planet förrän 12.50 i morrn, så vi har ju gott om tid.

Fixar och trixar

Med sax och nål ses Hans sy i en knapp i sin gasbindetunna sommarbomullsskjorta.

Hans har sin nya pasific-blå t-shirt på sej. Han ska ha den när han snorklar. Då kommer han inte att synas för hajarna, säger han. Ska bi intressant att se om den teorin stämmer........

Och när vi inte syr, stryker, irrar omkring, testar mya mac-datorn så packar vi. Vi packar och packar och ackar och ackar. Kilon! Hur kan typ en bikini väga 10 kilo?

En 17-kilosväska har vi redan fått färdigpackad av Anna Karin och Thomas. Och om vi bara skulle till Tahiti så vore det väl OK.  Men vi ska ju vidare med inrikesflyget till Nuku Hiva, och på det planet, där är det kilorestriktioner!

Tid

Tiden går. Man kan göra mycket medan tiden går. Man kan göra mycket fast det blir lite gjort.
Jag har gjort mycket men resultatet är klent.
T.ex. bilder. Försöker få till det så att när man klickar på mina bilder - då ska mina bilder visas! Men det gör dom inte! Inte dom jag vill visa i alla fall. Det kommer fram andra. Och tiden går... jag vill kunna detta innan jag åker. Hur många timmar har jag ägnat åt detta? Vill inte mer!