Finalement, Bonjour!!!!

ça va? nous sommes en Fakarava.
Det var varst va svart det var att komma at internet pa denna sida varlden. Det har funnits wifi men da skulle man ha ett kort som saldes pa posten som oppnade pa mandag eller sa skulle man ha ett paypalkonto och det hade man inte.
Nu sitter jag pa postkontoret. Har bilder pa USB men ingen USBport.....

Vill ni veta vad som hant? Vi har seglat! Har jag krakts? Nej!
Forsta fem dygnen sov jag. Jag sov kissade,drack och sov. Och som jag sov! Som en sovande sten sov jag. La mej platt pa magen och bara sov. Sa gott. Kojen ar liksom ett hal att krypa in i. Dar vaggas man; rullar lite hit och lite dit. Typ livmoder. Man vaggas, hor kluckande vatten, dricker en skvatt, badar i svett; kissar, dricker kissar lyssnar till foraldrarnas prat darutanfor, hor inte vad de sager, bara att de pratar, tva pappor och en mamma. Tryggt, det kanns sa tryggt! Ibland fods man fram, upp i sittbrunnen, blir valkomnad och omhandertagen, far nat att ata och dricka. Sen kryper man tillbaka in i sin livmoder och bara haaaar det sa gott!

Har vi varit med om nagra aventyr? Ja, det har vi! Tre dygn till sjoss utan ett enda land i sikte. Med regn, sol och vind.

Fiske. Mitt jobb var att vakta linan. Och nar DET hande, da ropade jag 1) KAMERA! 2) NAPP 3) DRA UPP DEN! Sen betraktade jag tre personers kamp med att fa firren ombord. En stoooor Dorado. Vacker, morkguldfargad. Den har rackt till 4 maltider, gryta, stekt, grillad. Sa goood. Godast grillad.

Fiske. En dag hade vi tva linor ute med finfina dyra drag. Tva tonfiskar tyckte detta var lockande sa dom tog med sej dom och forsvann. Undrar hur kul dom har det idag? Ett drag kvar.

Fiske. I forrgar hade Hans en ny kamp. Som han kampade! Tillslut lyckades han fa den ombord, en stor arg jakel med sylvassa tander. Thomas sov, han visste inte nat. AK tyckte den var sa motbjudande att hon gick ner och kollade sjokort. Jag ar dokumentarfotograf. I och med att Besten hade sa vassa tander och sag sa lomsk ut blev han tagen av daga tre ganger. Forst med en skiftnyckel i huvudet, sen med en kniv i hjarnan och till sist blev han hangd i ett snore. Fast da var han nog redan dod. Barracuda tankte vi och skulle sla upp det i en bok. Men just dom sidor som beskrev Barracudor saknades i boken. Dum bok. Hittade daremot en annan som heter Wahoo, kusin till Barracudan tror jag. Den bestamde vi oss for att det var. Hans holl nog till tre timmar i aktern med sitt byte, fran det att den nappat till den var rensad och fileead. Han ar en riktig hjalte han! Till kvallen kokade Thomas den i tomatsas. Ganska god, men inte som Doradon. Dessutom hade det gungat sa mycket hela dan sa ingen var speciellt hungrig.

Raroia. Mitt livs forsta atoll. Sa stora dom ar atollerna! Villervalles i Soderhavet atoll. KonTikis atoll. Ett band av oar och rev som ligger i ring runt en typ pool. Man ser ibland inte andra sidan. Nanstans en oppning in till poolen. Frid och frojd och alltid nojd? Nej, att ta sej in och ur atollen ar inte a piss of cake. Snacka om strommar! Som en cometogether med haxor, troll och smadjavlar som ror i sin gryta. Det kokar! Det bubblar! Det virvlar! Och delfiner hoppar! Och det ska man ta sej igenom! For er som ar intresserade av att veta hur det gar till vill jag hanvisa till min gastblogg pa Anna Karins sida.
Val iland traffade jag Peho. Oui, je parle francais. Peho kande Bengt Danielsson som var med pa Kon Tiki. Och av en annan peron fick jag senare hora att Peho nar hon var liten blev typ bortford av en annan upptacktsresande Robinsson nar hon var 7. Aterkom nar hon var 18. Vad sa hennes foraldrar? Njae... va... nae... vet inte...var kultur... ja, sa var det.
Horde att det fanns en affar. Gick dit men missade den tydligen for vi hamnade vid flygfaltet. Med asfalterad platt framfor och ett tiotal uppmalade parkeringsrutor varav en handikapparkering. Pa on bor det ca 120 invanare. On ar nagra kilometer lang, pa sin hojd 4. Dar finns minst 4 personbilar, lastbil, traktorgravare, gravmaskin och en mastodontbrandbil. Den tutade! Hade brandovning i skolan.
Pa flygplatsen traffade vi MariLouise som jobbade dar och Tatiana som egentligen var pa vag for att ta en joggingtur pa landningsbanan. Hon brukar gora det, men inte pa mandagar mellan 11 och 12, for da kommer det flyg. Istallet for att jogga bekantade hon sig med oss. Talade mycket bra engelska. Talade om allt! talade om Polynesien, parlor, handel, djuphavsfiskar, byteshandel, atollgfiskar, varldsekonomi, barn, skolgang, skatter, batar, vader, turister, Kon Tiki, Peho, jordbavningar, lite mer parlor, trafik, lata polynesier, livsstil, entrepenorskap. Sen gick vi hem till henne, sag hennes tradgardsodling. Halva oljefat i bekvam hanteringshojd. Inga fardiga gronsaker annu, bara typ embryon av gurka, tomat, rattika mm.
Hon visade sina parlor. Hon har en parlodling pa en annan o langt bort. Men hon hade ett par pasar parlor har ocksa. Nasta dag gick AK dit och kopte sig en parla pa band.
Hittade sen affaren. Vilken affar! Nagra konservburkar, kanske 10 olika sorter och ol. Inget farskt. Inget brod. Vi kopte en sexpack ol for att inte ga ut tomhanta.
Pa atollerna ar det tydligen sa att det kommer en bat med varor en gang i veckan. Tex frukt och gront. Och da handlar folk frukt och gront. Sen finns det inget mer att kopa. Hur sjalvklart som helst.
Till alla manniskor man moter sager man bonjour. Sa himla trevligt! Just nu ar det lite off season for turister sa vi var nog lite extra uppmarksammade. Vi traffade och pratade med manga fler. Man pratar med valdigt manga personer har i Polynesien.



Nar vi skulle lamna Raroia skulle det ske tidigast mojligt, precis i gryningen. Sa hade vi tankt. Men ankaret satt fast. Vi behover en dykare sa Kapten Thomas, men tyckte timmen var for tidig for att ga iland och vacka nan. Tyckte inte jag. Sa vi for in for att vacka var kompis Tatiana och be henne hjalpa oss. Alla var vakna. Hennes man kunde inte dyka 20 meter men vi tog hans bil och for (300m) till kajen for att hitta nan. Hittade Gregorius, Leo och Black. Dom gick for att hamta sin utrustning - kom tillbaka utan tuber men med simfotter och cyklop. Man tankte att de skulle byta om, eller atminstonde ta av t-shirt, men icke! Fast Leo tog av sina kangor men beholl strumporna pa innan satt pa sina simfotter; De dok ner nan meter, tittade och konstaterade att kattingen snott sig runt en korall. Lotsade Styrman hur hon skulle kora for att sno upp de 4 varven och vips, sa var det klart. Kunde val jag ocksa ha gjort!!!

Vi seglar dagar och vi seglar natter. Vi har en femte peron ombord som inte tarvar somn, mat eller vatten. Bara distinkta order. Han heter Auto Pilot. Han jobbar han! Dag och natt. Men tva ganger har han blitt sur och tyken, gjort revolution. Da blir det bang i bommen! Det smaller och det lutar. Och kaptenerna blir som yra hons, kacklar, hojtar, drar i snoren, spanner, skruvar, springer upp och ner till navigationsbordet, en hojtar, en annan skriker jag hooor inte, en hojtar igen och en annan sur-skriker att du maaaste titta pa me nar du sager nat for jag hooooor inte! Da blir det for mycket for Auto Pilot sa han slutar tyka sej och atergar till sitt vanliga jag.

Makemo. (samma intonation som Mulle Mek). Huvudo i regionen. Anlande fredag kvall.   En post. Sjukstuga och tandlakare. Gymnasieskola. 1000 invanare. 5 affarer. Internetkort kan endast kopas pa posten pa mandagar. Vi pratade med manga manniskor, tankte att nan kande postkassorskan som kunde oppna och salja oss varsit kort. Icke sa Nicke! Pa ett stalle dar alla kanner alla sa var det ingen som kande postkassorskan. Men vi traffade Tandlakaren och en rejalt overvintrad gammal fransk hippie som tyckte allt var kasst, att alla manniskor skulle leva pa en atoll i soderhavet och att man inte skulle resa pa det satt vi gor. Men vi hittade ett riktigt snabbkop med typ airciondition. Och nagra frukter och flera knippen Ruccolasallad. Vi avstod fran Ruccolan enar den kostade typ 100 kronor! 100!