Mo'orea

Jag fick kritik igår för att jag kämpade så med att ordna bilder till bloggen.  Det var svettigt, det tog tid och dessutom mådde jag ju ill!a. Tycker ni att det var rättvist? Tycker inte ni att det var kul att få se hur livet ter sig för seglare upp och ner på andra sidan jorden? Det jag gör, det gör jag för er, kamrater Läsare! Vi lämnade Tahiti igår efter Michel gjort vad han hann med riggen. Vi for till Mo'orea, grannön. Vi seglade inte, vi motrade. Vi motrar ganska mycket i vår Båten, ibland för att det ska gå fortare, men oftast för att ladda alla elektrisk utrustning som behövs för att hålla Otto P i schack.

Mo'orea! Vilken Ööööö! Höga berg, vassa berg, lodräta berg, djungelgröna berg. Längst in i viken hittade vi ankarplats, gudomligt vacker men vindstilla och svettig. Ingen egentlig sikt ner i vattnet. I morse la vi oss längre ut mot revet och har fått känna av lite vindpustar och stilla regn. Och vi har snorklat. Sååå många fiskar som jag aldrig tidigare skådat i mitt snorkelliv. Då jag har vissa svårigheter att få min lekamen upp i Dingen bestämde jag att snorkla tillbaka till Båten, och väl tillbaka vid båten vägrade jag kliva upp innan skrovet var tvättat. Jag hade väl legat där ännu om det inte varit lunchdax. Det är väldigt ofta lunchdax på Båten.

 Idag har jag funderat och reflekterat. Inte så populärt att göra jämförelser mellan husvagnsliv och segling. Här seglar man från ö till ö men stannar helst på Båten. Förslag om att gå i land och ha picknick röstas ner med 5 mot 1. Vad ska man iland å göra? När man har en båt att vara i? Det är ju det som är segling! Pöh! Jag säger bara pöh! Tänk er att åka husvagn och se världen utifrån de olika campingplatserna? Eller om man ska bila genom Sverige - måste man då sitta i bilen hela tiden, t.o.m. när man äter? På en skala?

Men sen, sen hände det nåt. En gummidinge kom farande och berättade på bruten franskenegelska att det var en valmamma och hennes valunge inne i viken. Genast hoppade vi i vår dinge, jag iklädd BH och trosor,  och for in, men halvvägs tfick vi soppatorsk så kapten och en besättningskvinna fick paddla oss fram. Det låg redan några jollar där och inhemska utriggarkanoter och 3 snorklare. Våra kaptener vågade sej först inte så nära som de andra men föll till föga när två besättningsmän insisterade på ett lågmält sätt,  att närhet inte var farlig. Två besättningsfolk kunde inte hålla sej i dingen utan snorklade iväg mot valen. Fattar ni?!!! Den ena snorklaren var jag!!!! Jag har simmat typ 5 meter från en typ 15meters mammaval och en typ 3 meters typ veckogammal unge!!. En sån där som är knölig och har typ vingar. Har alltid tyckt att Thomas Bodströms pappa, Lennart Bodström, liknar en sån val. Kan den heta knölval tro?

Nu är det fler bilder på Mina bilder - även på mej Kristina!