Mer Fakarava

På våra färder över de saltstänkta havet har vi sett flygfiskar. Många. Stim. Vi har sett fåglar. Några fåglar har sett våra fiskekrokar. Varit mer intresserade än fiskarna. Dessbättre tillräckligt smarta för att inte smaka. Men har varit ytterst nära. Vi såg ingen annan båt. Vi såg inte land förrn vi var nästan där. Då såg vi land för det är ju så lågt.

Ensam vaken i tidig gryning på Nuku Hiva, precis efter jag bloggat och stängt ner alltihopa och morgonljuset hade brett ut sig över Taioahebukten, hörde jag ett diskret plask. Ställde mej i tittposition och såg rörelse i vattenytan. Delfiner! Men dom hoppade inte och dom rörde sej sävligt fram och tillbaka, försvann, visade lilla fenan, försvann. Kom mot vår båt, jag såg nåt vitt. Späckhuggare? Här? Vad ska man tro? Mystiska delfiner.... sen försvann dom. En timme senre kom de tillbaka, mot båten. Med öppna munnar. DÅ såg vi! Det var två Mantor! Manta Ray tror vi dom kan heta. Vegetarianer typ. Lär finnas gott om här. Och delfiner. Men dom såg vi inte.

En dag hade vi toahaveri. Baksug liksom. Nog om det!

Under båten, när vi låg vid Raroia, hade vi husdjur. Typ hajar. Kanske inte riktiga hajar men nästan. Typ 50 cm. Kom fram så fort något slängdes över bord, typ tepåsar eller cigarettfimpar. Dom gillade inte fimpar. För oss var de riktiga hajar för vi vågade inte riktigt bada där. Inte först. Men sen, med cyklop. Tittade på dem. Dom trodde nog Båten var ett värddjur, typ val. På kvällen när det var mörkt jagade dom ljuskäglan från ficklampan. Hur god kan den ha varit? Men Hans matade dom tillsist ur handen. Min Modige Hasse!

Kroppen är salt. Har fått lite regnvatten men inte mycket. Ganska brun.

Människor är nyfikna. Trevligt nyfikna och vetgiriga. I lördagskväll vid piren i Makemo kom ett gäng, kanske 20 tjejer mellan 15 och 18 och satte sej på kajkanten och pratade. På Makemo finns regionens gymnasieskola. Dom ville gärna öva engelska. Så de frågade ut oss om vårt land och familjeförhållanden. Fick se bilder på våra barn som dom tyckte var väldigt snygga. Fattade inte riktigt att vi var så gamla som vi var. Sen gick de till kyrkan, för det var lördag och på lördagkvällar går man till kyrkan.

Vi väntade tillökning i besättningskåren, Tina och Janne. Skulle landa på Fakarava måndag eftermiddag. Kaptenerna fick lite ågren eftersom tandläkaren på Makemo hade berättat att oväder var på ingång och skulle kulminera söndag morgon kl 6. Just den tid som var idealisk avgångstid för oss för att nå Fakarava i tid. Så när söndagmorgonen blev 6 och inget oväder synts till tyckte vi att det inte skulle bli oväder, så vi gav oss av. Ut genom häxans kittel, ut på öppna havet. God vind. Egentligen för god eftersom vi inte ville segla så fort. Man vill inte nå sin destination när det är mörkt. Man vågar inte gå in genom passen i mörker. 

Vinden ökade. Fortare gick det, typ 9 knop. Kaptenerna revade segel. Kaptenerna revade segel. Kaptenerna revade segel en tredje gång. Kvar blev ett sketet litet pyttestorsegel på halv stång. Och vinden avtog och tiltlog och vände och vred. Det var då Auto Pilot fick ett spel och ville hävda sin självständighet. Det var då en kapten sprang ner i kajutan och tittade än på navigationsinstrument och tryckte på knappar och sen upp och drog i tampar. Ner och upp, ner och upp. Det var då kaptenerna hojtade åt varandra, det var då röstlägena inte var så goa. Det var då Auto Pilot bestämde sej för att sluta larva sej och återgå till rutinerna. Inte ens han stod ut med tonläget.

Inloppet till Fakarava är brett. Det guppade och skummade, men inte så mycket jämfört med Makemoinfarten. När vi väl ankrat började storstädningen inför nybesättningens ankomst. Dom får rena lakan.

AK och jag hittade en Jaques iland som har bil och skulle ut till flygfältet så vi fick åka med. Tidtabellsenligt landade planet med de två bleknosarna Tina och Janne.

Medan de installerade sig på Båten följde jag med till Jaques ställe - han hyr ut bungalows - för han hade internet. I över en timme satt jag där och försökte komma ut men lyckades bara tre minuter. Nu vet jag en hel del om Jaques, hans liv som pensionär på Fakarava och motvilja mot internet. 

Det går förvånansvärt bra att vara 6 på Båten. Bara lite trängre att sova med en karl bredvid. Vi har det gemytligt och far in till stan!!!! ibland. Hittade posten idag som säljer wifi kort till en internetoperatör. Men man kan inte vara mer än typ 20 meter från posten för att det ska funka. Så en stund i eftermiddags satt vi på gendarmens trappa i skuggan och skrev. Posten var stängd på eftermiddagen och postens trappa var för solig.

Har vi det gött? Jaaaa, det har vi.!!!!!