E!

(betyder ja, på polynesiska), nu är vi äntligen framme! Sista 3,15 timmarna flög vi propellerplan, tillbaka i samma riktning vi just kommit från, och landade på Nuku Hivas norra sida. Ankomst/avgångshall var typ ett café, fanns ett trettiotal personer där, några som skulle flyga kanske och några som fanns till hands. Vi blev uppraggade av en matrona som ville skjutsa oss till staden, Taihoae på södra sidan. Vi fick med oss en fransk affärsman som skulle på en tredagarstrekking i bergen. Och i framsätet satt en tatuerad tahitier.
första kilometrarna väg var nästan inte väg. Grus, sten, lera och gropar. Drar man på och gör en omkörning i högerkurva samtidigt som man pratar i mobilelefon? Ja, det gör man. Vägarna blev bättre, men tvåmilafärden tog i alla fall 1tim 15 minuter.

Men vilka minuter sen!!! Vilka berg!!! Vilken vegetation!!! Har väl aldrig tidigare varit på ett sånt ställe! Branta berg med massor av barrträd, eller om de är barrträdsliknande. Tänk er en tall med krona och stam - och tänk er sen att på stammen växer decimeterlånga barr. Helludna tallar! Och en massa annan sedvanlig djungelgrönska också.
Rätt vad det är så öpnar sig denna vy. Nere i viken ligger vårt mål och guppar och på kajen sitter Anna Karin i solen och väntar. Merci och bon voyage och puss på kind från chaufförskan och fransosen.
Var det skönt att äntligen vara framme? Jaa, det var det!
Anastasia är både större och mindre än förväntat. Bredare! Men de 4 rum&kök som beskrivits måste man vara fantasifull för att uppleva.
Nu undrar ni väl hur det gick med bagaget och övervikten på domesticflighten? Jo tack, bara bra Dels hade de en glädjevåg som vägde mindre än vår våg, bara 1 kilo för mycket och det översåg dom med. Och handbagaget vägde de inte alls! Tänk all den ångest jag hade innan för detta!
Försöke att ordna det byråkratiska, anmäla oss hos myndigheten som crew, men det kunde man bara göra på förmiddagarna så det får bli i morgon.
Har sovit några timmar i ett av de fyra rummen!! Skulle mer vilja likna det vid insidan av ett korvaskinn! Ett hål man ålar in i... Låt gå för en löst stoppad korv då, man kan faktiskt vända sig och man kan nog halvsitta också. Men åla måste man ändå.